Har fått många (eller ja, inga) frågor om hur jag vill dö.

Det har jag redan mer eller mindre tänkt ut.

Det är nämligen såhär va, att jag vill skratta ihjäl mig när jag är kanske 96 år.

Det går förhoppningsvis ganska snabbt. Smärtfritt? Jag vet inte det jag... Nej det gör förmodligen ganska ont.

Man börjar garva lite smått. Sen händer nåt ännu roligare. Man ba viker sig av skratt, faller sedan ihop på marken och försöker att andas in, men skrattet är starkare så man ba ligger där i dödsplågor och dör i en brutal hjärtatack och lungorna flyger all världens väg och alla runt omkring dig försöker desperat att rädda ditt liv genom att påminna dig om alla kommande NO-lektioner, men allt är förgäves, du ba garvar åt Bellman och sen blir det begravning.

Secound thought; Jag vill nog inte dö i skratt. Det är nog bäst att inte tänka på sin död eftersom att man ändå inte bestämmer själv ifall det blir en lastbil som 15-åring eller lepra som 99-åring.

Aja.. Adjöken!